1918-2010. Det är över nu. Du var så vacker och fin. Jag kommer ihåg alla härliga minnen med dig. Kommer aldrig glömma dem! Tänk när vi plockade dem där blåbären. Så envis. Sommarstugan, en plats för livet. Alla gånger du ställt upp för oss och andra. Så omtänksam. Du hade det där lilla extra. Hembakat, jag älskar hembakat. Dina söta katter, Isabell var en utav dem. Så söt. Det långa gräset. Pengen som vi alltid fick som fick oss att le i all evighet. Det fina vita lockiga håret. 
Julfesterna. Den lilla byn ute i värmlands skogar. All glädje. Stigen som leder ner till sjön. Alla stora, saftiga och goda smultron. Du var ett smultron. Vår ögonsten. Allt slit. Ett långt och lyckligt liv. 

Du var så pigg. Klar i huvudet på alla sätt och vis, men cancern tog över den sista månaden i ditt långa och lyckliga liv. Ögonblicket som vi innerst inne vetat om dem senaste dagarna. Vill inte tänka på det. Du har gjort ditt nu. Det gör ont. Svårt att förstå. Du slipper lida, det bästa av allt. Beskedet gjorde att du såg slutet. Du kämpade in i det sista. 
Du fick somna in hemma i din egen säng, glad och lycklig. Du fick ta ett sista farväl. En tårta. Så mycket glädje. Så mycket sorg. Ett fint avslut. Din blåa favoritklänning med vita blommor. Slutet är ett faktum. Stor sorg. Fäller en tår. Och några till... 

Jag tänker på dig varje minut!

Vila i frid älskade Gammelmormor! ♥