Life in Every Breath

Nedan följer en dikt som har skrivits av en tonåring med cancer. Flickan bor på New York Hospital. Hennes största önskan är att så många människor som möjligt, ska ta del av hennes dikt. Jag gjorde det, och jag tycker att alla mina läsare också bör göra det.

Långsam dans
Har du aldrig sett ett barn på en karusell?
Eller lyssnat på regnets plask i marken?
Någonsin följt en fjäril till en ojämn flygning?
Eller tittat på solens inre natt?
Det är bäst att sakta ner
Inte dansa så fort
Tiden är knapp
Musiken kommer inte sist
Brukar du gå genom varje dag i flyg?
När du frågar hur du mår?
Hör du svaret?
När dagen är klar vill du ligga i din säng
Med nästa hundra sysslor som springer i ditt huvud?
Det är bäst att sakta ner,
Inte dansa så fort
Tiden är knapp.
Musiken är inte sist.
Aldrig sagt till ditt barn, så ska vi göra det imorgon?
Och i all hast, Och inte se sorgen
Någonsin förlorat kontakten, låtit en god vänskap dö.
Leda till att du aldrig  haft tid att ringa och säga 'Hej'.  
Det är bäst att sakta ner.
Inte dansa så fort.
Tiden är knapp.  
Musiken kommer inte sist.
När du kör så snabbt för att komma någonstans.
Du missar halva nöjet av att komma dit.
När du oroar dig och skyndar dig genom din dag,
Det är som en oöppnad gåva .... kastas bort.
Livet är inte en ras.
Får ta det långsammare.  
Lyssna på musik.
Innan låten är över

Detta är alltså skrivet av en ung tjej som snart lämnar denna världen och sakta låter cancern tar över. Denna unga flickan har 6 månader kvar att leva, och hennes sista önskan var att friska människor som vi ska lära sig att ta vara på livet, uppskatta dagen, leva sina liv fullt ut ..  just eftersom att hon själv aldrig kommer att göra det.. Vad var det nu jag sa?

(snott texten av olivia som lade in den på sin blogg 2 juni och som för övrigt skriver väldigt bra på sin blogg, oliviaan.blogg.se.)

gillar den verkligen, så himla bra skriven och så oerhörd tänkvärd dikt! sorgligt, tänkvärt och allt annat på samma gång!