Bortgråtet smink, rödsprängda ögon, kinder likt röda rosor och gråten i halsen. Mamma: "Vi får se ut hur vi vill en sådan här dag!".
Gjorde mitt livs jobbigaste arbetspass igår.. Klockan blev sju och vi kunde äntligen stänga och åka hem efter omständigheterna och en minst sagt lååång dag. En lättnad bara de. Att sitta på jobbet och vara snäll och trevlig i sju timmar när man innerst inne bara ville gråta ner kunderna var fan en pers.
Åkte till jessica på kvällen och festade lite med gänget som var där och försökte skildra tankarna på något annat. Det var skönt och vi hade kul!:) 
Traskade hemåt själv därifrån halv tre inatt i mörker och spöregn och grät i min ensamhet när jag började tänka. Hann tänka mycket. En natt att minnas!